En på en gång episk och poetisk skildring av världsarvet Skogskyrkogården, dygnet runt året runt. Kyrkogårdsarbetarna ger sin syn på platsen och på livet och döden. Även de döda är medverkande genom sina stenar. Filmens motto är hämtat från Gunnar Ekelöf: ”Utan att döden funnes levde ingen”.
”Jag ville göra Döden – en film om livet en gång till. I den förra filmen var det intellektuella bjässar runt Ethel som talade om döden som en del av livet. I den nya filmen ville jag försöka uttrycka detsamma i bild och dessutom låta vanligt folk, kyrkogårdsarbetarna, fundera kring ämnet.
Jag hade ofta promenerat på Skogskyrkogården, vi bodde sedan 1980 i Skönstaholm, det vackra gamla radhusområdet strax söder om den unika begravningsplatsen. Jag satte mig på Arkitekturmuséet och gick igenom allt som fanns av litteratur och ritningar. Jag fick då bekräftat vad jag intuitivt känt under mina promenader på platsen: de båda geniala arkitekterna, Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, hade mycket medvetet, på många olika sätt, strävat efter att gestalta tanken om döden som en del av livet. Att liv och död förutsätter varandra. Att den som dör ger liv åt en annan. Att en enkel och osentimental förtrolighet med döden kan ge livsdagen ett rikare innehåll. Att den som dött ändå kan leva kvar i medvetandet hos den som ännu lever.
Sagt och gjort. Vi startade inspelningarna i augusti 2004. Jag skulle komma att tillbringa de närmaste sex åren på den unika begravningsplatsen. Resultatet blev tre filmer.”
”Jag hade plåtat enstaka bilder, scener, tidigare. Den här filmen ser jag ändå som min egentliga debut som fotograf. Metoden var den att jag var på plats med kameran, så ofta som det bara var möjligt. Tanken var att jag skulle vänja kyrkogårdsarbetarna vid min närvaro. Jag vann deras förtroende, vi blev i flera fall vänner. Då tog jag in den riktiga fotografen, Tomas, de gjorde om sin insats som de och jag tidigare övat på. Vad som kom som en överraskning för både Tomas och mig var att mina ”stillebenbilder” av miljöer, naturen, kapellen gick utmärkt att använda i långt högre grad än vi förutsett. I flera fall var det så att det unika ljuset, regnet, snöfallet inträffat just när jag var där. Det var roligt och inspirerande.”
