Filmen berättar om hur den unika begravningsplatsen kom till under fem decennier. Om samarbetet mellan Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, vårt lands enda världsberömda arkitekter. Berättelsen spänner över tiden från det första världskrigets utbrott till Lewerentz död år 1975.
”Fyra år på Skogskyrkogården skulle komma att bli två år till och till slut mer än hundra timmar film från den unika begravningsplatsen. Det kändes nödvändigt att berätta om hur den kom till. Historien börjar med att Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz möts som elever på utbrytarskolan Klara Skola med lärare som Ragnar Östberg, Ivar Tengbom, Carl Westman, Carl Bergsten. 1912 utlyste Stockholms stad en arkitekttävling om utformningen av den nya begravningsplatsen. Här började Asplunds och Lewerentz samarbete i nära och vänskapligt förtrolig anda. De kom att bli ovänner och gå skilda vägar under arbetets gång. Det blev en tragedi när Asplund plötsligt dog en för tidig död vid 55 års ålder hösten 1940 utan att de hunnit försonas. Lewerentz levde ända till 1975, då var han nittio år. Jag hade gripits av deras öden, jag hade förälskat mig i Skogskyrkogården, jag hade tillbringat sex år där. Jag ville stanna, men förstod att jag nu måste bryta upp. Jag får väl komma tillbaks när jag kolat.”
