Ethel Henriksson är 79 år. Hon har leukemi. Hon vet att hon står på tröskeln till döden. Filmen följer Ethel under hennes sista år i livet. Hon har en mycket positiv syn på (den biologiska) döden som en naturlig del av livet och talar på ett enkelt och självklart sätt om den medan hon väntar på den. Hennes framställning interfolieras av cancerläkaren Jerzy Einhorn, cancerforskaren och författaren Georg Klein, poeten Bengt Anderberg, författaren Henning Mankell, författaren Rolf Edberg.
”En pistol mot min tinning och en ung grabbs nervösa finger på avtryckaren när jag höll på med research och studier inför filmen kom att förflytta tyngdpunkten i den. Tre medarbetare och vänner dog under filmens tillkomst, Rolf Edberg, Gunnar Wiman, Janne Wallgren. Det påverkade också hur den kom att se ut. Vid en ekonomiskt kritisk punkt i arbetet gick Henning in och hjälpte till med finansieringen. Tack Henning.”
”Vi hade ett väldigt material, inspelat under lång tid. Vid klippningen höll vi på att klippa bort oss totalt. Vi gick i den famösa reduceringsfällan: när man har ett stort material riskerar man klippa ned och klippa ned och det som till slut är självklart för en själv är fullkomligt obegripligt för alla andra. Anna såg faran. Vi tvingade oss själva att börja om från noll efter flera veckors arbete. Tack Anna.”
